Grunden för enheten är att vi är i Kristus och att Kristus är i oss.

Joh 17:21–23

”Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.”

Tänk så många goda tankar det finns kring vad det innebär att Jesus får svar på den bönen. För att inte tala om hur många mänskliga hinder det verkar kunna finnas mot att vi ska vara ett, vi troende.

Hur många barnaskaror har inte tjafsat i stil med, ”Pappa är mest min pappa”? Hur många kompisar har inte tjafsat om huruvida ”min pappa är starkare än din pappa”? Det verkar hänga med upp i åldrarna. Tänk på alla fotbollssupportrar som så hängivet menar att just deras lag är bättre än grannstadens lag. Förutom i det fall då grannstadens lags spelare spelar i landslaget, då är de underbara.

Tänk om jag hade kunnat skriva att vi troende, i alla fall, är på en annan nivå, vi som i Kristi efterföljd kallar oss kristna. Men när vi ser oss omkring, hur ofta ställer vi inte oss mot andra, vill upphöja den egna genom att anklaga grannkvarterets kyrka, hävda det egna genom att skoja om någon generalisering av medlemmarna i det andra samfundet?

Jo, även jag har varit med om att ha blivit nekad samarbete med vänner i kyrkor för att jag eller de jag företräder tänker si eller så i någon fråga. Men om jag i dag inte kan samarbeta i allt med alla, för att vi läser och förstår vår bibel på olika sätt, kan jag i alla fall be för och välsigna dem.

Eftersom Paulus på flera ställen skriver om och ber för att vi troende tillsammans ska tänka på ett och rätt sätt, är det naturligtvis Guds perfekta vilja för oss. Men faktiskt inte grunden för enheten. Grunden för enheten är att vi är i Kristus och att Kristus är i oss.

Således är jag redan – oavsett alla våra tankar och mänskliga konstruktioner och organisationsformer – redan ett med alla som är i Kristus! Jag är ett med alla som är i Kristus på det enda sättet man kan vara i Kristus: genom att bli född på nytt av den helige Ande. Gud är Ande och vi är ett med varandra såsom Gud är ett.

Den enheten Jesus talar om bygger alltså inte på åsikts- eller organisationsgemenskap, utan på att Gud genom den helige Ande bor i våra hjärtan, att vi av nåden genom tron är födda in i barnaskap i Guds familj. Bekännelsen om vem Jesus är, är den klippa på vilken Jesus själv bygger sin församling.

Även när vi delat in oss i många, många mindre gemenskaper behöver vi förstå att Jesus bygger en församling och har en kropp. Den är andlig och osynlig men kan ta sig synliga och praktiska uttryck.

När Paulus skrev till och hälsade till de heliga i olika städer träffades de förvisso i olika hus och firade gudstjänst, men de var ändå en enhet i staden. Tänk om vi kunde tänka så och ”söka den stadens bästa”.

Bön: Gud, låt oss, alla dina barn, vara ett i dig och du i oss. Amen.

David Ekerbring
pastor, församlingen Agape Norrköping