En bedjande församling är en segrande församling

De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.  Apg. 2:41-42

Som en röd tråd genom hela Jesu tjänst och det han dagligen återkom till var bönen. Lärjungarna såg en annan sida av Jesus liv. Bakom undren, miraklerna, och underviningen fanns ett liv i bön och gemenskap med Fadern. Hemligheten bakom att han kunde bevara fokus i en vardag med hög stress och stor förväntan av folket och behoven som ständigt krävde hans uppmärksamhet var bönen. Han drog sig ofta undan för att be och vara i Faderns närvaro så han kunde göra det han såg och hörde sin himmelske Fader visa. För lärjungarna blev det uppenbart att bönen var prioriterad och en nyckel till att Jesus fick styrka att fortsätta göra sitt uppdrag. Deras fråga till Jesus var, lär oss att be! Inte lär oss att predika, lär oss att fånga folkets uppmärksamhet, hur skall vi göra under, utan lär oss att be!

Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. Simon och de som var med honom skyndade efter, och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." Han sade: "Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har kommit." Mark. 1:32-38

Fienden vet att vårt starkaste vapen för att vara använda av Gud är att vi lever i bönen. Bönen förändrar perspektivet. Vi lyfts upp från våra erfarenheter och omständigheters utsiktspunkt till en plats där vi kan se och höra Guds möjligheter. Kan fienden hålla bönen från församlingen så blir vi kvar på en plats av mänskliga lösningar och kraften som Guds förberett för sin församling uteblir.

Jesus uppmanade oss att vara bedjande för att övervinna frestelserna och bevara styrkan från Gud!

Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Mark. 14:38 

Apostlagärningarna är berättelsen om hur lärjungarna efter att de blivit uppfyllda av Anden gick ut och gjorde det Jesus hade lärt och befallt dem. Starten på det som vi idag fortsätter med, Guds församling. Genom hela berättelsen är bönen central, i med och motgång. Inför utmaningar och segrar är den segrande församlingen en bedjande församling. I breven till församlingarna fortsätter uppmaningen till bön, stå fasta i bön, först av allt uppmanar jag till bön… 

Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."  Apg. 6:3-4

Eftersom bönen är en central och viktig del är den också det området som oftast står under attack i församlingslivet. Alla vet att bönen är viktig men att prioritera den är svårare. Själv har jag som pastor genom åren vinnlagt mig om att prioritera bönen, vara med på bönesamlingarna i kyrkan för att visa på betydelsen av att leva i bön. I bönen föds tro, hopp och vision att ta nya steg. Livet i bön gör att vi lyfts upp i en annan dimension där Gud blir stor mitt ibland oss. Vi ser och hör Guds helighet, vi blir små, han blir stor och ny frimodighet föds!

Låt oss be för att bönens ande skall utgjutas i våra församlingar och bland Guds tjänare och folk igen. Flera av våra stora samfundskonferenser vi har idag i Sverige startade som bönekonferenser då man samlades för att söka Guds i bön. Det kan ske igen!  

Thomas Nordberg,  

Sverigebönen