Uthålliga böner - vi fortsätter framåt!

”Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv.

Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.” (Luk.11:5-10)

 Alla bönesvar är inte omedelbara – men Jesus uppmanar oss att vara uthålliga i vår bön – ja till och med ”oförskämt djärva”!

För det finns ”be och få”-böner.

Men det finns också böner där vi behöver söka oss fram – jag tänker för att lyssna in den Helige Ande och finna ut hur vi ska be.

Och så finns det ”bulta-böner” – böner vi behöver frimodigt fortsätta att be över tid!

 Och då handlar det inte om att Gud inte riktigt vill besvara vår bön – och att vi på något sätt behöver tjata för att han ska ge med sig. NEJ! Varje gång Jesus undervisar om bön betonar han att Fadern är god och vill ge oss bönesvar! Men att vi ibland behöver vara uthålliga!

Varför?

Det kan nog vara olika orsaker när bönesvar dröjer.

Ibland handlar det om andlig strid som i Danielsboken 9:23 och 10:12,13

Ibland handlar det kanske om Guds perfekta timing.

Och ibland kanske det är en process i oss som behöver ske för att vi ska vara redo att ta emot bönesvaret.

Det vi vet är att Jesus uppmanar oss att vara uthålliga!

 Vi som Guds folk behöver lära oss att även ta oss an ”bulta-bönerna” och att stå uthålligt tillsammans i dessa mer långdragna strider.

Jag tror striden om aborterna är en sådan sak i vårt land! Inrotade tankebyggnader, blindhet som har andliga rötter, argument som inte längre ifrågasätts – sådant ändras inte i en handvändning hos ett helt folk.

Men det är inte omöjligt. Det har hänt förut! Slaveriets avskaffande i det brittiska imperiet var en sådan seger. Många av oss känner till historien om William Wilberfoce som kämpade uthålligt hela sin livstid och tillslut fick se det ske!

För när det gäller abortfrågan handlar om mer än en skrivning i grundlagen – även om den var ett djupt beklagligt steg i fel riktning! Det handlar om 35 000 ofödda människoliv per år!

Vi har bett Herren förlåta vår passivitet när det gäller abortfrågan. Vi har vänt om och bestämt oss för att inte längre tiga. Och vi har bett Herren att ge oss ett sådant språk, ett sådant sätt att tala, att vi når in till människors hjärtan!

Så låt oss fortsätta på den vägen!

Hur skulle vi kunna något annat?

Och jag är övertygad om att varje bön vi ber, varje fastedag vi sätter av, och varje brev vi skriver – som när vi mejlade till riksdagsledamöterna i våras – har betydelse inför Gud!

Så låt oss fortsätta framåt på den vägen!

  • Vi ber om att Herren kallar Wilberfoce-personer in i journalistiken, in i politiken!

  • Vi ber om förändrade attityder!

  • Vi ber om att sanningen och fakta ska komma upp i dagen, att dimridåerna över människors sinnen ska skingras!

  • Vi ber om en våg av vittnesbörd från kvinnor som faktiskt farit illa av abort – en ny ”me-too”-rörelse!

  • Och vi ber om praktiska sätt att möta kvinnors utsatthet i svåra situationer.

  • Vi ropar också till Herren om nåd och förlåtelse för ännu en försämring i abortlagen som man  planerar att rösta igenom den 25/11! Se Människovärdes inlägg på Facebook för 3 dagar sedan!

Vi ger oss inte!

Låt oss fortsätta uthålligt framåt!

 

Eva Barck

Sverigebönen