Varför är det särskilt viktigt just nu att be för de ofödda barnen?


Detta år smids planer bland samtliga riksdagspartier femtio år efter lagstiftad aborträtt:
1. Grundlagsskydda aborträtten, som man gjort i Frankrike. Varken intrång i livmodern eller sjukdomsrelaterade operationer är grundlagsskyddade. En omröstning i maj, och sedan i den nya mandatperioden i höst klubbar man igenom så att det blir klart - Gud, förbjude.
2. I juni ska det röstas igenom så att det blir ännu lättare med hemaborter, i all ensamhet, öga-mot-öga med offret.

Ska vi be emot aborter?

Hela abortkulturen behöver pausas och utvärderas på ett seriöst sätt, med respekt gentemot både mamman, pappan och, inte minst, barnet. Men det är klokt, när vi ber, att främst be pro, inte anti; pro-life. Vi som ömmar för detta kan ha lite olika syn på abortpolitiken, men ska ändå kunna förenas i bönen för de ofödda. Dödens och bekvämlighetens andemakt och kultur är verksam i hela västvärlden. Därför är det klokt att välja våra strider. Att stå på livets sida i pro-life-bön är därför alltid rätt. Dessutom, dödshjälpsfrågan knackar på dörren och har många likheter. Ondskan och dekadansen har fler dimensioner.

Hur sätter vi ner foten?

Genom att Gud får bryta vår självcensur och tystnad. Bort! Vi kan inta valsa med, då blir vi medskyldiga. Domen kommer. Det mörka molnet hopar sig över vårt land. Blodskulden kommer vi aldrig ifrån. Vi får uppmuntra varandra att komma loss och reagera: vid köksbordet, på arbetsplatser, inför valet i höst. 5 september blir det en pro-life-manifestation på Mynttorget vid Riksdagshuset. Välkomna med!

För Gud är inget omöjligt

Så sa ängeln till Maria, och tänkte på Johannes Döparen, som spirade i sin mammas mage. Den som går med Gud är i majoritet. Dimridåerna kommer att lägga sig. Kejsaren är naken, tom på hedervärda argument! Vi gör vad som kommer an på oss, så får Gud välja när han vänder floden till ebb.

Peter Artman  

Sverigebönen